Gemensam syn på åldrandet, trots kulturella skillnader
För oss som arbetar med Nollvisionen är individperspektivet oerhört viktigt. Därför bad vi fem MACA-studenter (Master of Cultural Analysis) på Lunds universitet att ta reda på hur nio seniorer mellan 60 och 90 år, med olika etnisk bakgrund och kön förhöll sig kring mat och åldrande.
Gemensamt för dem är att ingen känner sig mentalt gammal, även om kroppen påminner om åldern i form av skörhet, sjukdom eller begränsningar. Den mentala yngre åldern kan vara en av orsakerna till att de inte äter på ett sätt som skulle vara bra för dem. De äter som de gjorde förr, fast mindre portioner. Aptiten har minskat, smaksinnena avtagit, trötthet och leda påverkar aptiten hos några av dem.
De vet att mat är viktigt för hälsan. Trots detta har de aldrig fått näringsråd av sin läkare, bara mediciner som snarare minskar aptiten, ger trötthet och påverkar magen. Läkare uppfattas inte heller som en källa till hur man ska äta rätt. Då vänder man sig hellre till familj, föreningar eller influencers.
Saker som påverkar hur och vad de äter är om de är omgivna av andra, om atmosfären är trevlig, om maten ser god ut, om de har tillräckligt med tid för att äta och om de får sällskap vid måltiden.
Några av de intervjuade uppskattar att ha tid att göra saker de inte hade tid med förr. Samtidigt upplevs det som negativt att vara gammal, inte minst för att man förlorar sitt självbestämmande och sin frihet därför att kroppen säger nej. I Sverige är ålderismen utbredd, och många känner sig marginaliserade och utanför. Att individualismen är utbredd innebär att alla ”ska” behandlas lika, men också att de äldre vill och kan själva.
MACA-studenterna intervjuade också personal i omsorgen. De menar att de har för lite resurser, utbildning och personal för att kunna ta hand om de äldre på ett tillräckligt bra sätt. Detta skapar stress hos personalen. Och de frågar sig hur anpassad maten som serveras är för individens behov när den ofta kommer från ett företag eller tillagningskök. Då uppskattas den inte nog för att bli uppäten.
MACA-studenterna gjorde också litteraturstudier. Dessa pekar också på vikten av självbestämmande och trevlig atmosfär, men också att matvanor man skaffat sig genom livet är viktiga på äldre dar.
WHO pekar på vikten av ”age friendly environmnets”, där äldre inte känner sig marginaliserade. Marginalisering kopplad till etnisk bakgrund, migration och funktionsnedsättning är inte med i beräkningarna när man forskar kring undernäring. Det är väldigt viktigt att ta reda på mer om hur den extra dimensionen att tillhöra en marginaliserad grupp påverkar livskvaliteten när man blir äldre.
Vill du veta mer om MACA-studenterna eller deras rapporter, kontakta Martina Barte
